Att Ha Hund !

Det är mörkt. Det är kallt. Det regnar. Dags att lägga sig i varma sängen.

Då, kommer från hustrun "Flippan måste gå ut". Flippan är vår familjehund. Kalla mörka regniga kvällar är hon enbart min. I vart fall tills vi varit ute i miljön. Nu var det ett sådant läge.

Glatt leende klär jag omsorgsfullt på mig ett antal plagg enligt fler-skiktsprincipen jag lärde i scouterna.
Flippan väntar tåligt. Hundar är i vissa lägen klokare än människor. Hon vet att först efter den ruggiga kvällsturen får hon ro för natten.

Ja, så är vi ute i den lilla dungen. En uggla eller nå´t hoar bland träden. Mellan regnmolnets trasiga kanter tittar den bleka mångubben fundersamt på oss.
Då ser jag att vi inte är ensamma. En liten grå varelse utför små konstiga rörelser mot en buske.
Flippan signalerade att det är ok, att jag inte behöver vara rädd. Med sin övernaturligt känsliga nos har hon noterat att det är en pudel med vidhängande liten tant. Pudeln är intresserad av min hund. Min hund är intresserad av tantens hund. Tanten med pudeln är inte intresserad alls.
Min lilla Flippan visar sin uppskattning med glada taktslag med svansen. Detta skrämmer den lilla tanten så, att hon med bestämda drag i kopplet lyckas spela jojo med den lilla pudeln.
När jag närmar mig henne, för att låta hundarna nosa på varandra, rycker hon beslutsamt undan sin lilla pudel och drar, som en liten grå blixt, iväg längs trottoaren, lämnande oss ensamma på rastplatsen.

Flippan letar omständligt efter rätt plats att gödsla medan jag hopkurad i regnet tvinnar den svarta plastpåsen.
Då sveper en bil upp vid sidan om oss. Blå-vit, fast inte från Konsum. En trevlig polis frågar genom den nerrullade rutan om jag sett någon tvåmeters gorillaliknande varelse med en luden best som skulle ha antastat en medel-ålders dam med pudel.

Man gör många trevliga bekantskaper när man har hund!

Kay, januari-97