Råd till en pistolskytt !

- från en som träffat Bertil P och Stig J, men aldrig tavlan.

För många somrar sedan besökte jag min värderade svåger Bertil P i Klippan. Det var i juli med heta dagar och sköna kvällar.
I en av dessa kvällar kom vi att tala om vapen och skytte. Ämnet inleddes med grovkalibriga resonemang om Brennerkulor, älgstudsare och automatkarbiner, men hamnade så småningom i kaliber 22.

Eftersom jag framställt mig som en skaplig skytt, kunde jag gärna inte protestera när Bertil P föreslog en tur till traktens skyttebana.
Nu hade vi några glas rödvin skvalpande inombords, så att cyklarna kom fram. Vi vinglade fram längs en grusväg som skar rakt genom böljande sädesfält, vi passerade järnvägen mellan Hässleholm och Klippan och lyckades ta oss över Rönne å.

Väl framme vid KPK;s högborg gjorde vi en snabb tur genom lokaliteterna, innan Bertil P laddade upp pistolen.
- Var så god! sa han illmarigt och räckte över puffran. Långt bort i skumrasket skymtade jag en vit papperslapp. Jag höll upp pistolen, såg hur pipan krängde. Jag tryckte av på måfå. Det rörde sig i ett alsnår nära skjutvallen, samtidigt som någon skrek:
- Haaj!
En ilning gick genom min långa lekamen. I min norrländska hörsel tolkade jag ropet som ett utdraget aaaj! Var någon kanske träffad?
Lättad kunde jag snart se en ny gestalt intill mig. Han kallade sig Jönsson. Stig E Jönsson, om jag minns rätt. Det var han som hade vrålat. Nu undrade han om Bertil P och jag höll på att träna:
- Nej! Absolut inte! Jag bara tryckte av ett skott, sa jag trumpet avvärjande.
Jönsson ryckte till sig pistolen och tryckte av några skott i en snabb serie, fick upp en liten kikare, och glodde mot tavlan. Han räckte över hjälpmedlet till Bertil P, men han såg heller inget. Jag tog över.
Fast det var mörkt kunde jag tydligt se att hela den svarta punkten i tavlans mitt var bortskjuten. Jönsson var en djävul på att skjuta. Men det sa jag inte. I stället påpekade jag myndigt:
- Jag ser att ni dricker öl i lokalen härintill.
- Äsch! Det är bara tyskarna som drar hit reklam, försvarade sig Jönsson.
- Alkohol och skytte hör inte samman! påpekade jag mästrande i en ton från tidigare medlemskap i IOGT. Jönsson kastade en snabb blick mot mig, men kommenterade inte mitt dumma påstående utan började istället diskutera med Bertil P kring en nära förestående skyttetävling i Perstorp.
Dom drog sig tillbaka. Jag laddade för ytterligare ett skott. Tryckte av, och synade sedan resultatet med kikaren. En fladdermus kretsade kring tavlan. Inget annat var förändrat. Jag intalade mig att mitt skott passerat genom Jönssons kulhål i tavlans mitt.

Den här berättelsen hände i en tid när Stig E Jönsson var entusiastisk ordförande i Klippans Pistolklubb och när Bertil P bjöd på ett vin kallat Vranac tillverkat i ett mindre stormigt Serbien än nu.

Men go vänner.. Alkohol och skytte hör inte samman.

Leif Syrén, juli-95